Mindre än en månad kvar till Piteå Summer Games.
Då plockade Guif Blackhawks fram hjärtat och kunnandet.
Trots förlust med 2-3 mot Umedalen kände sig guifarna som vinnare.
- Årets bästa match, konstaterade Guitränarna.
Häromsäsongen förlorade vi mot Umedalen med 1-12 i serieavslutningen.
På söndagskvällen stannade siffrorna vid 2-3 till de gulsvarta från Backen.
Inte ens en helårsprenumeration på facktidningen Forskning & Framsteg skulle kunna ge svaret på en sådan utveckling.
- Det var årets bästa match, sade ena tränaren.
Den andra tränaren var på lika gott humör.
- Det här är det bästa vi har gjort.
Den tredje Guif-tränaren sade ingenting. Han stod bara och njöt. Bara mållös.
Mållöst blev inte ett nytänt Guif, som hade lyckats skaka av sig 1-7-förlusten i lördagskvällens mixmatch mot Hörnefors.
Mot Umedalen var det som att det var lördag hela veckan och Guifarna spelade på toppen av sin förmåga under stora delar av matchen.
Det var också hemmalaget som tog initiativet i matchen och tog helt rättvist ledningen med 1-0 när Benjamin Moe tog vara på returen på sitt eget avslut och med stark vilja tryckte in både mål och målvakt i målet.
Det skulle liksom bara bli 1-0 hade Benjamin tänkt.
Ingen av oss andra i Guif hade någonting emot det.
Inte hemmapubliken heller som försökte lyfta hemmalaget till något stort med värmande applåder och hejarop.
Umedalen tillhör toppen av lagen i 06-kullen med många tekniskt och spelbegåvade spelare. Inte helt överraskande lyckades gästerna till slut få hål på en storspelande Marin Laestadius i hemmamålet och kunde sedan även fylla på med 2-1 och 3-1 även om Umedalen verkligen fick kämpa för sina mål.
När Umedalen gjorde sitt 3-1 var det många av hemmaspelarna som visade ett kroppsspråk som talade om att det var kört.
Men inte långt efter lyckades Benjamin Moe trycka in sitt andra mål för kvällen efter att ha blivit fint framspelad av Franco Eliasson Nunes och Benjamin behövde bara skicka in bollen i ett öppet mål.
På slutet böljade spelet fram och tillbaka och det skapades målchanser åt båda håll där hemmalaget inte var långt ifrån att åstadkomma en kvittering.
2-3 mot Umedalen kändes ändå som en seger för Guif, som visade att det r något stort på gång inför kommande matcher och även Piteå Summer Games i slutet av den här månaden.
- Killarna ska vara stolta över sin insats i dag. Det vi pratade om innan utförde de på ett mycket bra sätt, även om det finns delar i spelet som vi behöver gnugga lite mera på, sade Guiftränaren Danne Wiklander.
Efter matchen skulle det delas ut ett grönt kort.
Det hade behövts 19 gröna kort att dela ut.
14 spelare och fem ledare.
Det var liksom en sådan kväll.
Rasmus Löfboms bicycleta var värt ett grönt kort.
Vi var tvungna att gå fram till Rasmus pappa, Ingemar, och konstatera att sonen verkligen brås på sin pappa med tanke på konstsparken som inte gav något mål men var riktigt underhållande.
Ingemar skrattade gott.
- Det där hade nog inte jag vågat mig på, sade han och log stolt.
Okej. Vi fortsätter med spelarbetygen.
Marin Laestadius fantastiska målvaktsspel.
Olle Bergfors, Lucas Bengtsson, Linus Johannesson och Isak Lindmarks uppoffrande backspel. Kalle Gelfgrens brytsäkerhet och kampvilja. Och Isak Holm sprang och gjorde det svårt för motståndarna genom att täcka ytor och vinna boll.
Rasmus Löfboms bicykleta (cykelspark) i slutet av matchen var värt ett grönt kort, plus hans driv och motor i anfallsspelet.
Benjamin Moes två mål, Edwin Strömsöes löpningar och hårda jobb på mitten, Francos grymma framspelningar och bollbehandling, Axel Granberg och Lukas Karlssons outtröttliga slit i frontlinjen.
Även ledarna vid sidan av planen visade ett engagemang som var värt ett grönt kort.
Men den här kvällen var det gröna kortet Leon Wiklanders.
Motiveringen är att vi vet vad han kan i det offensiva spelet.
Mot Umedalen visade han stort hjärta och jobbade även hem och städade undan mycket på egen planhalva. Sånt ska också belönas.